En sak verkar alla komiker ha gemensamt: de fångar en situation eller en karaktär som de flesta av oss kan känna igen oss i och sedan levererar de situationen eller karaktären på ett sätt som inte kan få oss att göra annat än att skratta. Men vad är egentligen hemligheten? Mycket handlar om timing, korta konstpauser och förmågan att våga göra folk lite obekväma.
Att stå i rampljuset är mångas dröm idag. Att dela sin story, sin bild av verkligheten, att tänja på gränserna kring vad som får och inte får sägas. Men det är inte alltid så lätt, och egentligen kan listan på kända svenska komiker inte göras särskilt lång. Vad är det egentligen som är nyckeln till en riktigt bra komiker? Förmodligen mer än en rolig ordvits. Det krävs ibland en speciell dialekt som kan ge en ironisk underton på det man säger, kanske krävs det ett speciellt sätt att röra ögonbrynen. Och så är det det här med att få folk att vrida sig lite lätt i stolen, och våga släppa ut sitt skratt när det blir roligt.
Sveriges bästa komiker
Det finns inget färdigt recept på hur man blir en populär komiker. Studerar man listan över de som t.ex uppträder på olika humorfestivaler är egentligen spektrat ganska brett. Här finns kvinnor, män, svarta, vita. En del kommer från fina bakgrunder medan andra kommer från enklare förhållanden. En del är kusligt duktiga på att imitera karaktärer och gör sig populära som satiriker, medan andra gör sig bättre som agitatörer för vissa typer av åsikter och ståndpunkter. En del är helt enkelt bara kort och gott väldigt roliga.
Det är inte sällan som de kändaste komikerna bär någon form av mörker, och det är kanske lite av en cliché. Ändå tåls den att nämnas. Några av våra mest framstående komiker pratar både om psykisk ohälsa, alkoholism, spelmissbruk eller mobbning. Det är i brytpunkten av vad som är tillåtet att säga och inte, det som anses vara tabu och lyfts fram på ett enkelt sätt, som väldigt många människor kan känna igen sig, skratta: och kanske börja fundera på livets stora ämnen.