Skämt har människor berättat i alla tider, men dagens humor bygger till stor del på stand up-traditionen. Många av dagens mest kända komiker har börjat sin bana på stand up-klubbar. Det gäller inte bara i Sverige, utan också i många andra länder.

Stand up förknippas nog framför allt med tidsperioden från 1960 och fram till våra dagar. Men denna tradition uppstod naturligtvis inte ur tomma intet. Influenserna är många, och rötterna till både den amerikanska och brittiska stand up-komiken går att spåra tillbaka åtminstone till 1700-talet.

Brittisk stand up

Det går inte att fastställa ett datum för när det första stand up-numret framfördes på brittisk mark, men troligen ingick det i en music hall-föreställning. Music hall var en form av underhållning som blev populär på 1850-talet, och vars popularitet varade fram tills tv:n slog igenom. Music hall-föreställningar spelades i teatersalong med servering av mat och dryck, och innehöll ofta sketcher, sånger och olika former av komiska framträdanden.

En annan viktig influens var de föreställningar som hölls för soldater under andra världskriget. Många soldater prövade själva att uppträda, och en del av dem fick smak för att fortsätta som underhållare. Dit hörde Peter Sellers och Tommy Cooper. Under efterkrigstiden slog också tv-mediet igenom, och därmed krävdes det att komiker ständigt skulle förnya sig. Tidigare hade det varit möjligt att uppträda med samma skämt i flera år, och alla komiker klarade inte övergången till publikens nya krav.

Tv:n gav dock, också, de som klarade övergången möjlighet att nå ut till en landsomfattande publik. Vissa komiker som först slagit igenom på arbetarklassens rekreationsklubbar (s.k. working men’s clubs), som Bernard Manning och Frank Carson, som kunde ses i tv-programmet The Wheeltappers and Shunters Social Club, ett program som kretsade kring en fiktiv working men’s club. På många klubbar utvecklades också en tradition med musiker som höll komiska mellansnack, och en del av dessa musiker blev snabbt snarare komiker än sångare. 1979 öppnade så den första stand up-klubben av amerikansk typ, the Comedy Store, i London. Det var på denna scen som bl.a. Dawn French och Rik Mayall slog igenom.

I USA

Även i USA hade brittisk music hall ett visst inflytande. En annan typ av humor som tidigt blev populär var att komikern skapade en persona med en viss etnicitet – judisk, tysk, irländare etc. – och levererade skämt baserade på fördomar och stereotyper.

Den moderna amerikanska stand up-komiken, där komikern talar direkt till publiken, och inte ikläder sig en roll, grundades av komiker som Bob Hope, Moms Mabley och Milton Berle. Flera av dessa hade en bakgrund på klubbar längs vad som kallades Chitlin Circuit, ett samlingsnamn för de klubbar där svarta musiker och komiker kunde uppträda utan att bli trakasserade.

Under 50- och 60-talet blev komiken djärvare, och kom ofta att handla om politik, sex, och relationerna mellan olika etniska grupper. Den mest kända – och djärva – komikern från denna tid är Lenny Bruce. Under denna tid började också en del komiker sin bana på klubbar för att senare synas i filmer eller tv-program. Några av namnen är Woody Allen, Richard Pryor och Bill Cosby.

Idag är det inte ovanligt att komiker får sina egna tv-program. David Cross, Louis C.K. och Sarah Silverman har alla börjat sin bana inom stand up.